8 maj 2011

Vill just nu bara försvinna in i ett hörn och inte komma fram igen på ett par dagar.

... Jag hatar mina egna kryptiska meddelanden.

Ibland så avskyr jag hur jag är mot mig själv.
Jag har ingen anledning att känna som jag gör, för i en sannare ton så är det bara spök-känslor som går igen.

Det jag har är inte perfekt, men det är det bästa som har hänt mig.
Jag försöker att inte övervärdera, men om jag ska uttrycka mina känslor så korrekt som möjligt, i en enda mening, så är det den ovanstående.
Men det betyder inte att jag i nu-skedet ska acceptera allt bara för att det är bra att jag är här. Jag måste få ha någon sorts heder, någon sorts rätt att få stå för något som jag känner är rätt, och som även skipar mig rättvisa.
Vill inte ligga underst. Vill inte vara femte hjulet. Jag vill inte vara ignorerad.
Jag vill lära mig hur man är som person. Hur jag är jag, på ett bra sätt.

Kryptiskt kryptiskt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar