Bröl

Börjar sakta men säkert komma tillbaka efter mitt anfall av vinterkräksjuka, som det är första gången jag har haft under mitt snart artonåriga liv. Jag hoppas innerligt att jag slipper det igen.
Började försöka äta lite normalt käk under måndagskvällen, men har fortfarande inte vågat ta mig tillbaka till normala portionsstorlekar. Så jag är fortfarande mesig, och det mesta som jag får i mig är vatten. Känner mig yr av och till, men inget har hänt än så länge.
Fick en del söta oroliga besök av katt'n när jag var sjuk, enligt mamma. Gulligt. Pryda katt'n gör sig besväret <3

Tänker också mycket på hur mycket vissa personer på bland annat facebook gnäller om hur svårt livet kan vara, hur ledsna dom är och önskar att allt kunde ordna sig. Klistrar in kryptiska sångtexter eller dikter som ska uttrycka deras känslor, och då snackar jag om personer som jag tror kan ta sig ur gröten själva.
Jovisst, man  hajar nog till i början och undrar hur de mår, men när de har hållit på med samma saker i några månader eller kanske några år, så blir jag både trött på det och undrar "blir det någonsin bättre för dem??". Vissa människor gnäller och åmar sig lite väl mycket över deras tillvaro, som kanske är jobbig men kanske inte nödvändigtvis Så jobbig, så att man automatiskt ser på dem på ett sådant sätt efteråt, även om de skriver ett positivt meddelande.
Fast så kanske de är deprimerade, och det är ju en sjukdom, vilket man inte kan klandra dem för.

Eller så kanske de inte är ledsna så ofta, och när de är det så skriver dom av sig på internet så att vi råkar se dem som ledsna hela tiden. För internet är ju våra liv, right? Right.

Så börjar man undra, Hur kan man få dem att må bättre? Hur kan man få dom inse att dom inte behöver må så dåligt, kanske i onödan? Hur får man dom att börja tänka om, och kanske börjar ta stegen själva att ta sig ur skiten, istället för att sitta i den och vänta på att någon ska komma och städa upp allt?

Så att dom kan sluta skriva tröttsamma statusmeddelanden och må bra istället.

Förlåt, jag är trött och min färdiglagade mat är kryddig och kall.
Min bot mot mig själv och självömkan är te och personligt sexuellt umgänge, och så borde det vara för alla.
Jag har det värst, för jag är sjuk.
Hejdå!